Distansridning

April April Araber

Uppfödning av arabhästar för avel och distansridning

Vad är distansritt och hur gör man?

Introduktion till dig som är nybörjare

 

Alla gällande regler för tävling finns i Tävlingsreglementet I allmänna och VI Distans och det är upp till var och en att hålla sig uppdaterad. Denna sida är endast tänkt som en liten hjälp på vägen. Du hittar alla reglementen här!

 

Distans är en av åtta tävlingsdiscipliner inom svensk hästsport. Alla disciplinerna finns samlade i ett gemensamt förbund – Svenska Ridsportförbundet (SvRF)

 

Ibland brukar man höra att distans är ”maraton till häst” och det är väl en ganska bra liknelse med ett undantag nämligen veterinärkontrollerna. Varje häst kontrolleras noggrant både före under och efter tävling.

 

Distansritt är alltså en uthållighetstävling som går genom terrängen. Banan är utmärkt med snitslar, kalkmarkeringar eller skyltar. Man har även karta och det kan vara bra att lära sig följa den så att man vet var man är. Om man olyckligtvis rider fel är det alltid lättare att hitta tillbaka om man kan läsa kartan.

 

Banan går i terrängen och beroende på var man befinner sig varierar underlaget från hårt grus till mjuk sand och en del kan också vara asfalt. Det kan vara stenigt, backigt eller flackt, öppen terräng eller genom skogar och längs vattendrag. Banan kan också innehålla olika naturliga hinder som samhällen, trafikerade vägar, vadställen, broar eller kohagar.

 

Juniorer och seniorer tävlar mot varandra i samma klass och ponny, häst eller vilken ras har ingen betydelse. Några åldersgränser för ryttaren finns inte heller.

 

Längden på ritterna varierar från 40- 50 km på clear round till 160 km tävling. Man följer ett visst uppklassningssystem för att man inte skall kunna gå för fort fram.

 

Klassindelning

 

Ibland finns det innofficiella prova på klasser som brukar vara 20-30km. Dessa brukar inte innehålla någon vilopaus och är som namnet säger lämpliga för nybörjare och unghästar.

 

Clear round klasserna har både min och max tid. Den tillåtna hastigheten brukar vanligtvis vara 9-13 km/timme. Tempot bör alltså vara mest trav och en och annan galopp men om underlaget är sämre så hinner man ta det lugnt och skritta. Det är inte heller någon idé att rida för fort på en clearround eftersom man blir utesluten om man rider fortare än minimitiden. Clear rounden är uppdelad i två delsträckor med ett obligatoriskt uppehåll med veterinärbesiktning, i en så kallad veterinärgrind. Alla godkända ekipage får rosett.

 

De flesta hästar som rids normalt 4-5 gånger i veckan 1-2 timmar brukar klara en CR utan problem. Hästen måste vara minst fem år för att få starta clear round samt ha en tävlingsbok

 

När ryttaren och hästen har genomfört en godkänd clear round , behöver ej vara som ekipage, är man berättigad att börja tävla. Första steget i tävlingstrappan tävlingsklass 50-79 km. Tävlingsklasserna rids på tid och det finns ingen min tid. Maxtiden är vanligtvis 10 km/h. Hästen måste vara minst sex år för att få starta i tävling.

 

När ryttaren har klarat minst två och hästen har klarat minst en 50-79 km får man gå vidare till 80-119 km. En 80 km tävling brukar vara uppdelad i tre delsträckor med två vet grindar emellan. I Sverige rids lag-SM på 80 km. För att få starta Lag-SM-klassen ska både ryttaren och hästen ha genomfört minst en godkänd 80 km ritt (ej nödvändigtvis som ekipage).

 

När ryttaren har klarat minst två och hästen har klarat minst en 80-119 km får man gå vidare till 120-139 km. 120 km är sträckan som NM rids på.

 

För att få fortsätta uppåt till de lägsta ritterna på 140-160 km krävs att ryttren har minst två och hästen har minst en godkänd tävling på 120-139 km. Hästen måste här vara minst 7 år gammal.

 

Den längsta sträckan för endagarstävlingar är 160 km vilket är sträckan som SM, VM och EM avgörs på. Det finns även tvådagarstävlingar då man rider 80 eller 100 km varje dag,.

 

Ryttarens kvalificering gäller livet ut, hästens kvalificering gäller i 24 månader.

 

Utrustning

 

För att tävla distans behövs ingen speciell utrustning utöver den du redan har. Urustningen ska vara bekväm för dig och hästen. Ofta fungerar en bekväm allround eller dressyrsadel alldeles utmärkt men det kan vara bra att komplettera med en tjockare pad eller ett skinn som jämnar ut tryck och fördelar vikten. Det är just sadeln som brukar kunna vara den knepiga biten eftersom det är först när man börjar sitta i sadeln flera timmar i sträck som som det visar sig om den verkligen passar. Många som har tävlat ett tag rider i sadlar som är speciella för långritt och distans. Det finns olika typer att välja på både bladsadlar, bomlösa och mer traditionella i läder eller syntet. Enda sättet är att prova vad som passar just dig och din häst.

 

Små enkla tips för att göra sadeln bekvämare för dig är att vända upp och ner på stiglädret för att undvika skav från spännet. Ett ”rumpludd” att sitta på och ett par bredare stigbyglar kan också göra underverk. Stigbyglar med tåskydd som gör att man kan ha vanliga gympadojor utan att riskera att fastna med fötterna.

 

På tävlingar är sadling och betsling fri, hjälptyglar får inte användas. Det är tillåtet att rida med hackamore eller sidepull och även martingal med löpande ringar får användas.

 

Naturligtvis finns det en hel del specialutrustning att köpa. Mycket praktisk är ett träns där bettet lätt går att ta av när hästen ska dricka och äta. Det finns olika modeller att välja på ofta i syntetiska material som är lätta att tvätta och inte blir stela av svett..

 

Använd så lite extra utrustning som möjligt och var noga med att prova allt ordentligt. Om hästen stryker sig måste du naturligtvis använda benskydd men annars kan de lätt orsaka skav. Undvik benlindor, de kan vara en säkerhetsrisk och tar lång tid att ta på och av. Om du rider mycket i backig terräng kan en brösta behövas eller om hästen har sådant sadelläge att sadeln vill glida bakåt. Se till att bröstan inte trycker mot luftstrupen så att hästen kan andas fritt.

 

Det är tillåtet att starta i distanstävlingar med oskodda hästar, de flesta hästar är dock skodda eftersom det innebär stort slitage på hovarna. Tänk på att hästen ska vara välskodd men inte direkt nyskodd. Att sko en vecka innan tävlingen kan vara lagom, ta alltid med riktade skor i reserv till tävlingen, hovslagare finns på de flesta tävlingar och de skor snabbt på en tappsko.

 

När det gäller din egen klädsel på tävling gäller naturligtvis att du skall ha godkänd hjälm. Tröjan måste ha ärm (kort eller lång) och krage. T-shirt eller linne är alltså inte tillåtet. Ridbyxorna får ha valfri färg och du får ha korta chaps alternativt knästrumpor. Rider du i skor utan klack måste du ha säkerhetsstigbyglar eller ”tågaller” på stigbyglarna. Det kan vara skönt att ha ridskor med stål i sulan som hjälper till att hålla foten rak eftersom det kan vara ansträngande för fotvalvet att rida långt.

 

Det viktigaste med klädseln både vid träning och tävling är att den är funktionell och bekväm. Det finns speciella ”andas” kläder som kan vara sköna att ha närmast kroppen och de är nog lättast att hitta i sportaffärer . Det finns även ridhjälmar som är ventilerade.

 

Tänk på att prova ut all utrustning till dig och hästen ordentligt hemma innan du använder den på tävling för att undvika onödiga skav och överraskningar. En del ryttare får skavsår och det finns olika sätt att undvika det. Att ha nylonstrumpbyxor, trosor med ben eller inga trosor alls under ridbyxorna är några tips som jag har fått av erfarna ryttare!

 

På tävling bör man tänka på att se prydlig ut eftersom man representerar sporten.

 

Träning

 

När du skall sätta igång att träna din häst för distans är det alltid bra att veta vad man har för utgångsläge. Hur mycket brukar du rida nu, hur långt rider du egentligen och vad har din häst för kondition?

 

Ett bra tips är att börja föra någon typ av dagbok där du skriver upp när, var och hur mycket du rider. Det finns också flera bra appar där du kan hålla reda på sträcka och hastighet Endomondo är ett exempel. Skaffa gärna en karta typ Gröna kartan (skala 1:50 000) som finns över hela landet om du inte redan har den. Då lär du dig att följa med på kartan även när du rider hemma. Kartan gör det också lättare att räkna ut hur långa egna dina ridvägar egentligen är om du inte rider med GPS. Mät gärna upp en sträcka på ca 5 km på en grusväg och lär dig rida i olika tempo. Hur snabbt måste jag rida för att rida 10, 12 eller 15 km/ timme? Hur snabbt skrittar, travar eller galopperar min häst. Ofta kommer man på att trav är en mycket vägvinnande gångart som inte tröttar ut hästen, om jag däremot galopperar blir hästen trött och jag måste kompensera med att skritta.

 

Tävlingsförberedelser

 

För att kunna anmäla sig till sin första clear round är det lite praktiska saker man måste ordna:

  • Du måste vara medlem i en ridklubb ansluten till Svenska Ridportförbundet och de är de flesta ridklubbar.

 

 

  • Via TDB måste du ansöka om ryttarlicens varje år, det finns olika licenser beroende på vilken nivå du ska tävla på, även hästen måste ha licens. länk til licensguide.

 

  • För att få tävla måste du, eller målsman om du är under 13 år, ha ett grönt kort,. Ridklubbarna brukar ordna studiecirklar där man kan ta det gröna kortet. Innehållet är kunskap om TR (Tävlingsreglementet) och en del hästhantering. TR är du skyldig att känna till och det går att beställa från Svenska ridsportförbundet. Jag är utbildat kursledare för grönt kort, kontakta mej för att fåreda på nästa kurstillfälle.

 

  • Distanshästen måste ha en tävlingsbok för att få starta. Den följer hästen under hela dess tävlingskarriär och alla ritter fylls i med godkänt resultat eller om hästen blivit utesluten och orsak i så fall. Gula boken beställer du här.

 

  • Hästen måste vara vaccinerad mot hästinfluensa enligt gällande regler. Vaccinationsintyget måste du visa upp på tävlingen

 

  • Hästen måste även ha hästpass.

 

När du har alla viktiga handlingar ordnade är det bara att sätta igång att leta upp en lämplig tävling att anmäla sig till.

 

På tävlingsdagen

 

När du kommer fram till tävlingsplatsen är det första du skall göra precis som vid andra tävlingsgrenar att leta upp sekretariatet. Där visar du upp vaccinationsintyg och lämnar in den gula tävlingsboken. Grönt kort och licenser får arrangören reda på automatiskt via Tävlingsdatabasen. I gula boken ska du själv ha fyllt i datum, ritt och klass och du får tillbaka den ifylld efter tävlingen. Du får nummerlapp och veterinärkort. Kortet skall följa dig under hela tävlingen, förvara det så att det inte kommer bort. Nummerlappen sätter du i en nummerlappsväst som du själv måste ta med dej.

 

Innan starten är det en bangenomgång, som är obligatorisk, där arrangörerna berättar om bansträckningen, eventuella svårigheter, exakt hur banan är markerad (skyltar, snitslar, kalk eller kombinationer av dessa) och om det t.ex. finns några sträckor med fartbegränsningar.

 

En vanlig typ av banmarkering är skyltar som är gula då man skall rida rakt fram, röda för höger och vita för vänster. Man brukar också få tips om var det kan vara lämpligt för medhjälparna att stanna och hjälpa ryttarna längs vägen .

 

I god tid innan starten sker också veterinärbesiktningen. På långa ritter är den oftast dagen innan men på clearround och korta klasser är det mest praktiskt att kunna göra det samma dag för att slippa övernatta.

 

Alla veterinärbesiktningar under tävlingen går till på samma sätt och följer ett vist mönster. När det är din tur kommer du först till en pulskontrollant som pulsar hästen. Hästarnas vilopuls kan variera men brukar ligga mellan 28-45 slag/min. Det är vanligt att hästen har högre vilopuls på förbesiktningen än den har hemma i stallet. Pulsen får inte vara över 60slag/min på tävlingar upp till 79km och 64slag/min på riter över 80km. Andra pulsgränser kan förekomma men står då i propositionen.

 

Sedan är det veterinären som tar över och gör en noggrann genomgång av hästen. Han/hon lyssnar på hjärtljud, tarmljud och känner noggrant igenom rygg, ben och hovar. Alla fynd som små sår, skav eller gallor noteras på veterinärkortet. Hästen skall vara i form att kunna fortsätta tävla även vid slutbesiktningen. Visa gärna upp gamla skador eller sår så att veterinären vet att de fanns redan före start.

 

Vätskebalansen är viktig och därför kontrollerar veterinären om hästen är uttorkad genom ett hudveckstest. Han/hon nyper tag i hästens hud på halsen eller bogen och när man sedan släpper skall vecket snabbt släta ut sig om hästen har druckit ordentligt.

Ett annat sätt är att man kontrollerar munslemhinnans färg och trycker på den med ett finger för att se hur snabbt den kapillära återfyllnaden sker. Den vita fläcken som först ses efter fingret skall snabbt bli friskt rosa igen. Slutligen kontrolleras hästens rörelser och framåtanda. Du får trava med hästen och nu tittar veterinären om den verkar trött eller om den glatt spetsar öronen när den travar iväg samt om den travar rent, markerar eller haltar.

 

Om hästen är helt OK får den en nolla i protokollet för respektive punkt, om det endast är en liten anmärkning blir det en etta och en tvåa betyder varning. Vid nästa kontroll följs den förra anmärkningen upp och veterinären tittar extra noga just på den detaljen. Det kan ha skett en förbättring t.ex. kan en häst som varit lite uttorkad ha börjat dricka, eller en med dåligt tarmljud börjat äta och en etta kan ha försvunnit. En tvåa kan också ha förbättrats till en etta och i de fallen en anmärkning kvarstår eller har förbättrats och ingen ytterligare tillkommit kan hästen få fortsätta. Det beror ofta på helhetsintrycket.

 

Om hästen får en trea i anmärkning betyder det att den blir utesluten. Tänk på att veterinärerna finns med för hästarnas skull. Det bästa för hästarna är att avbryta i tid innan skador och problem blir för stora. Det är veterinärens jobb att slå larm i god tid. De flesta hästar som utesluts tävlar igen om några veckor utan problem. Kom ihåg att det är du som skall lära känna din häst så väl att du vet vad den klarar av.

 

Tävlingen

Oftast startar ryttarna på en clearround i små grupper med ungefär fem minuters mellanrum eller en och en med några minuter emellan. I tävlingsklasserna är det vanligaste masstart. Det kan vara skönt att veta att man har 15 min på sig att starta sedan startsignalen har gått. Om man vet med sig att man har en häst som blir väldigt glad och uppspelt av startsituationen kan man alltså vänta en stund och sedan rida iväg själv i lugn och ro, (men starttiden räknas från startsignalen i alla fall).

 

I samband med starten kan det vara bra att synkronisera sin egen klocka med den som anger den officiella tävlingstiden.

 

När starten har gått rider man iväg och följer banmarkeringarna. Det kan kännas bra att följa med på kartan och att ha bestämt i förväg var man skall träffa sina medhjälpare.

 

När du har ridit den första sträckan, som på clearrounden brukar vara 25-30 km börjar du närma dig veterinärgrinden. Det finns alltid en skylt som talar om att du har en kilometer kvar till vet grind och det kan vara klokt att inte ha för bråttom då för snart skall ju hästen pulsas. När du kommer fram till grinden lämnar du fram ditt veterinärkort till funktionärerna som fyller i din ankomsttid.

 

Nu har du 20 min på dig att få hästen pulsad, denna tid räknas som tävlingstid och klockan fortsätter gå. Nu skall hästens utrustning utom tränset tas av och kanske hästen behöver svampas och kylas för att pulsen skall gå ner snabbare. När du tycker att hästen är redo går du till pulskontrollen och ropar puls! där skall du skall nu lämna fram ditt veterinärkort igen för att få din puls-tid (1).Nu stoppas ridtiden och om pulsen är godkänd (som innan start får den vara 60 alt 64 slag/min) får du visa upp hästen för veterinären. Sedan har du en obligatorisk vilopaus på oftast 30min som inte räknas in i ridtiden.

 

Om pulsen skulle vara för hög får du ett försök till på dig att pulsa och detta måste ske inom 20 min. Om hästen klarar den andra pulsningen får du en ny puls-tid (2), hästen visas för veterinären och får sin obligatoriska vila. Om pulsen skulle vara för hög vid andra försöket också blir hästen utesluten.

 

Nu gäller det att hålla reda på när du skall ut på nästa sträcka. Din ut-tid (som är din in-tid plus din obligatoriska vilopaus) fylls också i på veterinärkortet, kolla gärna själv att det stämmer.

 

Det är skönt att ha hinknissar som kan sköta hästen i pausen. Du själv kan äta, dricka och gå på toa. Hästen behöver mycket att dricka men även äta. Om den inte vill dricka kan man ge blött foder som betfor, kli, äpplen och blött gräs. Man kan också smaksätta vattnet med salt, äppeljuice eller melass men detta ska man ha prövat hemma.Var försiktig med för mycket kraftfoder under tävlingen, några nävar per paus brukar vara lagom.

 

Efter pausen är det dags för nästa sträcka och så här fortgår tävlingen fram till sista sträckan.. Det är tillåtet att hoppa av hästen och leda den om man skulle vilja det utefter banan och det gäller också när man kommer in till vet grindarna. Men man måste alltid rida över start- och mållinjen. När man rider clear round gäller det också att ha lite koll på tiden eftersom man har både min- och max- tid gäller det att hålla sig inom dem för att bli godkänd i mål.

 

När du passerat mållinjen lämnar du in ditt veterinärkort och sedan gäller det att sköta om hästen, av med utrustningen igen (utom tränset) och sedan är det dags för slutbesiktningen. Denna går till som de övriga veterinärbesiktningarna med den skillnaden att du måste pulsa inom 20 min från målgång samt att du endast har ett pulsningsförsök. Du behöver inte ha bråttom för denna tid räknas inte in i ridtiden.

 

I clear round klasserna får alla godkända ekipage rosett efter godkänd ritt. I tävlingsklasserna är det den första i mål på godkänd häst som vinner. Dessutom delas ofta ett prestigefyllt pris ut till den häst som har bästa kondition. Det går till en häst som har klarat vet. kontrollerna med få eller inga anmärkningar och där ryttaren på ett bra sätt anpassat rittens hastighet efter hästens kapacitet, banans underlag och rådande väderlek.

 

Efter ritten behöver hästen varva ner i lugn och ro. Den kan behöva svalkas av om det är varmt, värmas med ett täcke om det är kallt, dricka, beta gräs och ledas runt en stund för att inte stelna. Det är bra om man inte behöver ha bråttom hem och kör extra mjukt och försiktigt. Efter tävlingen behöver hästen få ta det lugnt någon vecka. Håll koll på hästens puls och temperatur samt att den äter och dricker efter tävlingen samt de närmaste dagarna.

 

Hinknissarna

Inom distansen är medhjälparna eller de så kallade ”hinknissarna” en viktig del av själva teamet. Man kan klara av att rida helt ensam på en kort ritt om man planerar noga innan och placerar ut vatten efter banan i förväg.

 

Det är bra med flera medhjälpare, minst en av dem måste köra bil för att kunna möta dig efter banan. Beroende på väderlek, hastighet och sträckans längd kan det vara olika saker man förväntar sig. Hinknissarnas uppgifter är att möta upp med jämna mellanrum efter banan och ge hästen vatten och om det är varmt är det viktigt att den får svalka sig. Lika viktigt är det att ryttaren får i sig dryck. När man kommit längre upp i klasserna blir ”hinkningen” allt viktigare och det gäller att hålla reda på tider, hastigheter och att kunna läsa sin ryttare och snabbt ge rätt service. Många lär sig tom att slå på en tappsko. Vill man avancera inom sporten gäller det att trimma in sitt team så att alla vet vad var och en skall göra och var saker och ting finns. Det kan vara teamsamarbetet som gör att du sparar tid i veterinärgrinden och snabbt kan gå in och pulsa in din häst. Det är bland annat det här samarbetet som gör distansen lite annorlunda än de andra ridgrenarna eftersom man faktiskt är flera som hjälps åt.